lördag 22 augusti 2015

Livet med liten, grattis morfar 90 år och grattis till min älskade syster.

Dagarna fylls av betydelsefullt innehåll. Igår fyllde min käre morfar 90 år,
en aktningsvärd ålder tycker jag.

Vi for trots att lillens mage kanske inte samarbetade helt, men jag hade inte velat inte vara där - jag ville vara där. Jag tänker att det finns så många stunder i livet som man bara inte vill missa. Ja ibland vill man hinna med hur mycket som helst och kan inte, ibland vill man inte göra nåt och så ångrar man att man inte var där.

Jag satt och spelade gitarr igår och i förrgår, är man musikalisk eller konstnärlig är det så skönt att bara släppa loss. Jag älskar att sjunga, jag är realistisk och inser att jag inte är nån Whitney Houston, men jag är inte tondöv i alla fall och ju mer jag sjunger, ju mer toner kan jag ta och det är så roligt att höra hur man kan utvecklas. Ska jag vara ärlig så har jag en låt, en sån där övnings låt, en svår en! Många toner, låga, höga, mittemellan. Jag brukar gala som en morgonpigg tupp då jag åker själv eller med pojkarna i bilen och jag struntar fullkomligt i hur det låter. När jag sitter där och skrattar för mig själv och sjunger högt, då mår man. För nästa gång kan man ta lite högre toner och nästa, och så vidare.

Det värsta är väl att min lille store son nu är såpass gammal att han tycker att jag ska sjunga här hemma, vad ska jag göra då, säga nej? Nä det kan man ju inte heller göra. Då är det bara att fint plocka fram elgitarren och sjunga. Så jag har honom att tacka för att jag kommit igång igen med gitarrspelandet.


Jag tänkte i alla fall skriva lite om hur de sista veckorna har sett ut. Det är mycket att göra då man har en liten att ta hand om. Jag har skaffat en sjal, för att bära då han har ont i magen, eller som från början tänkt, då jag vill vara ute i skogen och gå. Det kommer det med...


Känslan man känner för en liten en är väl svår att förklara, så starkt känner man hur mycket han betyder, så starkt vill man bara krama, om än lite klängigt mycket, kärleksfullt. Och när man får gå igenom många magont perioder då vill man krama ännu mera. Man känner sig lite lagom maktlös. Även om det för vår lille kille handlar om matöverkänslighet, som går över, jag vet. Men man vill ge allt, allt och lite till.

Jag ger allt, sen tänker jag på mig själv också. För det måste man.

Och tänk....


Det blev ändå sommar tillslut. Jag hade en plan att vara ute jättemycket, att vi skulle kunna fara med båtar och kanske upp på nån fjälltopp och vara ute och gå och...jag planerar så mycket!

Inte blev det riktigt så :)



Men jag får kramas, jag får små gulliga skratt, jag får känna liten mjuk hud och små mjuka händer, gosa med den mest goluktande lille killen. Och jag får...


Sitta ute och läsa. Jag vet inte hur länge sen det var sen jag sist läste en bok! Men nu har jag påbörjat 2 stycken!! ( :D )



Jag har färgat håret rött och trivs väldigt bra med det.



Suttit ute i solen så mycket jag kunnat :)



Gått promenader, tills värmeböljan slog till och jag inte vågar gå i hettan med vagn och 1 mån bebis.


Jag har målat mina vindskydd och Jonas har satt upp dom



Haft roligt med våran hund.



I alla fall sett den där berömda kvällssolen igenom bilens fönsterruta :P



För ärligt talat, så går mesta tiden åt till att sköta lillevännen just nu. Även om jag i skrivande stund förstår att jag kanske hunnit rätt så mycket ändå.

Men idag bestämde jag mig hur som haver,
för att jag är så viktig, att jag ska försöka ta upp träningen igen.
Jag körde mitt första styrkepass idag. Det gick jättebra!

Nu har jag en plan, med bra kost och lagom med träning, jag börjar med 3 pass i veckan, jag har inte tid med mer ;) Men det är okej! Jag är okej. Jag börjar så, jag har ju den där drömmen om att nå mål och mål är viktiga. Det handlar inte riktigt så mycket om utseende som att må bra. Jag vill känna mig stark, frisk och se pigg ut ( haha, det sista kan nog få vänta ett tag med gott samvete :) )

Men ny tid väntar nu med precis som tidigare och jag är så glad att jag kan tänka på det positivt.
Det är alltid viktigt att kunna se framåt. Det är skönt att ha tagit sig förbi en hel graviditet och en hel förlossning och ha en levande liten pojke i familjen. Min lilla familj ♥ Vi är 4 stycken nu, det är helt galet fint i mina ögon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar