Fiske

Igår var det betydligt bättre väder och fiskepremiär för Hugo. Han pratar inte om något annat nu och vi är alla lite besviken att regnet inte kan sluta ösa ner.

Ibland önskar man att man kunde ändra på sånt man inte rår på, som vädret..

Har bakat äppelpaj och mysat. Nu sover bägge goingarna snart och jag ligger och lyssnar på regnet som smattrar mot fönstret och som forsar ur stuprännorna.

Var på en tripp idag med bilen, musiken som spelas på radion spelades under förlossningen, jag får nästan rysningar! Så stark upplevelse så jag vet var varenda sång hör hemma, när han just hade fötts och låg där på min bröstkorg spelades ghosttown. Snudd på overload av känslor!! Undra hur länge det håller i sig, att jag minns allt så väl. Får en känsla som när man håller andan och sen kan andas igen, världens häftigaste skräckblandade förtjusning.

Att välja glädje

Sådär som man kan välja vad man ska äta till middag, kan man se vidare och välja vad man vill eller inte vill se.. Jag väljer lycka! Jag väljer att se, med klara öppna ögon.

Jag säger inte att jag inte är ledsen ibland, jag är inte starkast i världen men jag kan tänka mig stark. Jag kan försöka påverka. Jag kan ta saker för vad de är. Jag kan känna trygghet i alla situationer, på sätt och vis.

Yogade igår, tog hela koncentrationen bara till mig själv och släppte lös. Vad yogan gör för mig? Den gör mig mindre orolig, mindre ledsen, mindre spänd. Jag bryr mig helt enkelt inte lika mycket. Jag hittar frid och lugn och ro och känner mig stark!

En vecka sedan förlossningen och äntligen står jag starkare igen, lite mer energi. Jag visste att den skulle uppenbara sig, inom kort ☺

Så det tänket har jag haft i flera månader nu! Jag är inte den som är den! Att bära ett barn, med förändringen som blir med kroppen, att tackla alla hormoner och hålla sig lugn, all oro för förlossningen, omställningen med ett litet barn som jag gärna vill ge all uppmärksamhet men som också kräver det, som låser fast en på ett svårförklarat sätt.. Oron över storebror, alla känslor!! De lugnas med en lugn andning. Och lite go! Lite - vad stark jag är! Jag kan dethär!

Jag må ha åkt på en stor inflammation, jag kan inte amma pga antibiotikan, vi har inte kommit överens om nåt namn. Lillen har varit massa ledsen första tiden.

Men! J#((#)))2#;r vad duktiga vi är! ❤ 😃

We can do this. 😊😉
Det är skönt att slappna av nu.

Utvärdering av min graviditet, träning och kost.

Min lilla fönsterdator gav upp helt och hållet, behöver en ny hårddisk. Den var så mysig så jag tror att nästa inköp blir en liten hårddisk till den.

Här sitter jag i alla fall, vid vår stationära dator. Redo för mitt kanske sista träningspass innan bäbisen kommer. Eftersom jag imorgon går in i vecka 42 så känns det som att det verkligen kan vara sista passet. Jag var jättetrött tidigare idag och la mig för att vila med min lille 3 åring och sov väl 1 timme, kanske lite mer. Annars är jag så pigg! Ska jag verkligen åka iväg på förlossning snart?! Det känns som om jag inte varit gravid så länge, tiden har gått så fort och de krämpor man har haft gav med sig helt och hållet då jag slutade jobba. 2 månader är en lång tid att hinna återhämta sig, kunna lyssna på kroppen och göra det man kan OCH ibland tjuras att göra saker trots att man inte orkar, för att det helt enkelt känns bättre sen ♥

Jag vill tacka mig själv att jag faktiskt har ställt upp för mig själv, vilat då jag varit trött, tränat mig genom hela denna graviditet. Ibland riktigt hård träning och ibland lättare. Nu har jag ett program på YouTube som inte alls är dumt, jag varvar mellan 1 och 2.

Och sen så avslutar jag med lite dans :)

Och så kör jag mammamage appen, de lättaste övningarna och de ger så mycket!
Till exempel blir det lättare att vända sig i sängen på natten och om jag tränar magövningar så känns magen stabilare och lättare att bära dagen efter. Jag har fortfarande bra kontakt med mina magmuskler. Jag får sova gott om nätterna om än väl inbakt av kuddar åt alla håll och kanter. :D

Jag har fått behålla eller till och med förbättrat min hållning. (YOGA ♥)

Och jag har ätit bra de flesta av dagarna, för har jag inte ätit bra har jag svullit upp massor. I mitt fall kan jag inte äta söta saker, inte ens bakverk, jag har valt mina strider och någon gång ätit trots att jag kommer må illa och vara jättesvullen dagen efter, men efter ett par dagar med bra mat så har svullnaden lagt sig igen och jag har fått må bra. Under hela graviditeten har jag gått upp ganska exakt 10 kg och det är stor skillnad från då jag var gravid med min son för då gick jag upp 18 kg.

Jag äter så mycket frukt och grönsaker! Jag äter dom till frukost och någon till maten och mellanmål och kvällsmål. Äter inte så mycket pasta/ris/potatis till maten. Och en massa finncrisp och jordnötssmör under dagen och det passar mig så bra! och Cocosfett i hetvatten både morgon och kväll

Vilken häftig graviditetsupplevelse! Från att ha så mycket foglossning att jag grät på kvällen för det ilade så mycket i benen till att bygga upp muskulaturen runt länden och magen med lätta styrkeövningar och en massa yoga samt crosstrainern (min graviditets bästa vän) Illamående till vecka 28 som slutade med att jag bojkottade alla godsaker och la om min kost och känna kroppen läka av all bra mat.

Tacksam är bara förnamnet.

Nu väntar nya äventyr, nya mål, ny inspiration, nya situationer, nytt livsmönster och sist men inte minst en ny liten människa.

Klart att man är orolig, men oron föregås av förväntan och man kan inte sitta och oroa sig för allt som kan gå fel, när det istället kan gå så rätt.

Jag längtar efter våran andra lille son. Jättemycket.

♥

Trädgårsfix!

Idag har jag gjort en liten rabatt, där det ska få bo dubbel stockros och hosta. Det blev så fint! Våran altan är nu möblerad och nu börjar trädgården också att ta sig. Vi gör en sandlåda åt barnen och en uteplats just bredvid, det kommer att bli så fint!

Jag har aldrig känt så mycket för att ha gröna fingrar som jag gör just nu och aldrig en sån vilja att få det som jag vill. Jag ser fram emot att fixa till och att kunna sitta ute och grilla en korv, vinter eller sommartid.

Det känns som om tiden aldrig tar slut och som om man hinner, det tar sin tid det som ska göras och det blir därefter och det blir bra.

Imorgon ska jag försöka sätta plantorna som har kommit. Åh så roligt!

Over and out från ett sömnigt troll, som somnade när hon nattade sin lill trollunge.

Because I love you

Att ta sig in och förstå en 3årings hjärna är inte alltid det lättaste. Men med lite kärlek så tar man sig långt. Jag förstår de där tårarna. Jag förstår att det kan kännas, det gör det ju. Lite ramar och omtanke, lite bestämdhet och mycket kärlek. Låta känslorna komma och sen ebba ut, det gör ont i hjärtat att se dig ledsen, du är så söt när du hämtar alla känslorna långt långt inifrån. Det är skönt att gråta och släppa ut, det är skönt att känna att man tar sig över hinder själv, från en 3 årings perspektiv och att känna att du klarar det där trappsteget vidare.

Det handlar bara om en läggning, en innan-man-ska-sova grej. Bara en sån enkel sak... Men bara för att jag tar mig i kragen och orkar vara lugn så går det över så snabbt. Från en dag till en annan. Igår la du dig ner och dunkade dina små ben i marken och vill bestämma att jag inte ska gå, fast du egentligen är frustrerad över att du inte vill bestämma själv. Jag vill inte lämna dig, jag vill lära dig att klara dig själv, att bli självständig. Jag finns där då du vill kramas igen. Jag finns, alltid. Du somnar, tryggt. Jag tror vi känner att vi finns där för varandra. Vi funkar. Du och jag, som mamma och son. Jag vill borra ner näsan på sidan av din hals och ge dig en lång go kram, vi överlever alla hinder. Du jag och vår familj. 

För att!

Tog en promenad i morse, det var så länge sen så det kändes helt overkligt.. Jag måste nog ut i naturen mer, speciellt just nu. Det blåste i träden och de nyutspruckna löven darrade i vinden. Att det var kallt kändes nästan inte ens.

Jag tänker så mycket nu så spänningarna hopar sig i både rygg och nacke, idag fick jag äntligen en timme ifred helt ensam med min yogamatta. En hel timme yoga, en hel timme för mig själv, en hel timme att bara andas. Släppa, känna att man ger sig, man behöver inte vara spänd, inte för någonting. Jag tror det är lätt hänt att låsa sig. Ahhhh, det var så härligt!!

Jag har varit så himla positiv hela graviditeten att jag nästan glömt hur det känns att känna. För för mig har det ändrats, min värld är inte styrd av mina hormoner, det är faktiskt jag som styr min värld och hur dagarna ska bli. Men nu känner jag ett sånt behov av att få vara ensam och få sova, få ladda. Det är säkert nåt naturligt i det, att man laddar för vad som kommer. Men att bara få sitta och andas och bara vara, eller bara lyssna på musik, helt själv. Det är min "craving" just nu. Inte på något dåligt sätt, det bara känns så. :) Låt mig va´, så kommer jag, till dig, då jag känner så.

Yogan är magisk, man släpper alla hämningar höll jag på att skriva, kanske snarare spänningar. Tror jag måste stiga upp imorgon bitti och ta en hel timme för mig själv, så kan jag vara min familjs gullemamma sen. Jag är trots allt snart i v 40 :)

♥♥♥

Ute på isen

Första inlägget, förhoppningsvis ett av många. Jag vill skriva men jag har inte vetat vad jag skulle skriva om. Men att skriva om livet i allmänhet har ju fungerat hittills, så det är väl ett bra ställe att börja på. Jag tycker inte att det gör något, om nån läser vad jag tycker och tänker och gör. Det kan vara ett riktigt gyllene tillfälle att faktiskt visa lite av vad man är, vad man gör. Jag tycker att sånt är roligt. :)

Igår reste vi iväg till mina föräldrar, det är bara ett par mil bort, men det är länge sen hela familjen for dit. Vi var ute på sjön idag, och grillade. Jag hoppade över fisket eftersom jag är gravid och det var kallt där ute på sjön. Istället la jag mig med min goa man, på ett renskinn, i solens sken utmed elden OCH... Somnade. För det är där jag hör hemma. Ute i naturen, med min familj. Längre bort ute på sjön var mina underbara föräldrar med min och J's son... och man hör i bakgrunden hur de skrattar och pratar och får fisk. Helt lovely. Helt helt underbart. Jag ♥ Norrland. Jag ♥ Alla i min familj. För de är värda mer än allt från månen och tillbaks, för mig.

Underbara vovven min.. okej våran :) ♥

Världens bästa mamma. I min värld är hon absolut det, min fina vän :)

Min rockerman ;) Världens finaste killar. En gömmer sig från solen och en tycker nog att det är rätt härligt.

Inte helt fel att somna i detta ljus.

Min son med hans morfar som han ser upp till massor... Fast vem kan klandra han :)

Hundarna busar på isen och morfadern fixar elden. 

Det här är en av de bästa sakerna jag vet, en av de absolut bästa grejerna som finns i livet.
Så är det bara. Det här är livet.